Ny studie om smart specialisering i EU:s regioner

EU-kommissionen har låtit ta fram en studie med centrala resultat om smart specialisering (S3), ett arbetssätt som används i EU:s regioner för att stärka forskning, innovation och ekonomisk utveckling.

Smart specialisering innebär att regioner identifierar sina egna styrkeområden och prioriterar insatser inom dessa. Målet är att bidra till en mer hållbar och konkurrenskraftig utveckling i hela EU.

Ett viktigt verktyg för innovation

Studien visar att smart specialisering är den främsta ramen för stöd till forskning och innovation i många medlemsländer och regioner. Strategin används brett i EU, oavsett regionernas olika förutsättningar, och har blivit en central del av arbetet med att utveckla innovationspolitiken.

Prioriteringar kopplade till EU:s mål

En central del av arbetet är att regionerna pekar ut ett antal prioriterade områden. Det kan handla om specifika branscher eller tekniker, men också om bredare frågor som digitalisering, hälsa och klimat. Studien visar att dessa prioriteringar i stor utsträckning ligger i linje med EU:s övergripamjde mål och teknikområden, exempelvis den gröna och digitala omställningen.

Samarbete mellan regionerna

En viktig del av smart specialisering är samarbetet mellan regionerna och de flesta strategier innehåller initativ för samarbete över region- och landsgränser, exempelvis gemensamma projekt och investeringar.

Samtidigt pekar studien på flera utmaningar, exempelvis begränsade resurser och svårigheter att hitta lämpliga samarbeten.

Regionernas roll och skillnader

Regionerna har en central roll i arbetet med smart specialisering och anvsar i många fall för att ta fram och genomföra strategierna. Studien visar också att förutsättningarna skiljer sig mellan olika regioner och regioner med starkare innovatonsmiljöer har ofta bättre möjligheter att dra nytta av samarbeten, medan andra möter större hinder.

Behovet av fortsatt utveckling

Arbetet med smart specialisering har utvecklats över tid och omfattar idag fler områden än enbart forskning, exempelvis företagsutveckling och konkurrenskraft. Samtidigt finns behov av fortsatt utveckling, bland annat när det gäller samordning mellan olika nivåer, deltagande från olika aktörer och hur resultaten följs upp.