Anterior icke-arteritisk ischemisk optikusneuropati (NAION)

Drusenpapill har i ett antal rapporter föreslagits som riskfaktor för NAION, särskilt hos yngre under 18 år. De vanligaste systemiska sjukdomarna associerade med NAION är högt blodtryck (hos 50 % av patienterna) och diabetes mellitus (hos 25 %). Hyperkolesterolemi, stroke, ischemisk hjärtsjukdom, nattlig hypotension, användning av tobak, systemisk ateroskleros och obstruktiv sömnapné har också associerats med risk för att utveckla NAION. (2) (3)

Akut förhöjning av det intraokulära trycket under kataraktoperation kan också utlösa NAION. (4)

Vissa läkemedel, såsom amiodaron (antiarytmika) och sildenafil (läkemedel vid erektil dysfunktion), nasala avsvällande medel samt vasopressormedel har också kopplats som risk för NAION. (5)

Diagnosen NAION är främst klinisk. De viktigaste kliniska särdragen är ensidigt papillödem och förekomsten av relativ afferent pupilldefekt (RAPD). Ett viktigt fynd är närvaron av en liten och trång papill med en liten eller nästan osynlig fysiologisk exkavation, som definierar den så kallade ”disc at risk”. Papillödemet klingar av under en period av 5–10 veckor och efterlämnar en blek papill. Ibland ses endast en sektoriell papillblekhet. Synstörningen sträcker sig från nästan normal synskärpa till djup synnedsättning. Typiska synfältsdefekter är ofta altitudinella. Synförbättring är inte ovanlig, hos cirka 40 % sker en förbättring på minst tre rader inom 6 månader. (6) (7)

Risken för återfall i samma öga är väldigt låg, och drabbar mindre än 5 % av patienterna. Detta förklaras av det faktum att den första synnervsinfarkten minskar trycket som nervfibrerna förmodligen utsätts för som en följd av papillens trängsel. Engagemang av det andra ögat har rapporterats i intervallet 12–15 % på fem år. (8)

ICD H47.0

Användningen av intravitreal injektion av antivaskulära endoteltillväxtfaktorer och användningen av glukokortikoider är båda effektiva för att minska storleken på cirkulatoriskt orsakat ödem men verkar inte förbättra det visuella resultatet på lång sikt. (10)

Orala glukokortikoider kan övervägas i speciella fall där det finns sekventiell involvering av båda synnerverna eller ovanligt ihållande och svår progressiv synnedsättning under en period av mer än 2– 3 veckor. Diagnos av NAION måste säkerställas och övriga differentialdiagnoser måste uteslutas innan man ska överväga steroidbehandling. Det finns visst stöd för att kortison kan hjälpa trots att detta inte är bekräftat i olika studier. I studien av Hayreh et.al gavs behandling med 80 mg prednisolon dagligen i 2 veckor och sedan nedtrappning till 70 mg i 5 dagar, 60 mg i 5 dagar och sedan minskat med 5 mg var 5:e dag. Man får resonera med patienten om risker och biverkningar med behandlingen i relation till den förväntade behandlingseffekten. Vid tveksamhet rekommenderas neurooftalmologisk konsultation. Acetylsalicylsyra (ASA) har prövats som ett förebyggande medel för att minska risken för andra ögat, men resultaten är fortfarande kontroversiella. (11) (12)

Vid diagnos av NAION bör användning av utlösande läkemedel avrådas av ögonläkare.

Vid upptäckt av ensidigt papillödem som är kliniskt förenligt med NAION remitteras patienten till primärvårdsläkare för att påbörja kontroll av de ovannämnda riskfaktorerna såsom drusenpapill, högt blodtryck, diabetes mellitus, hyperkolesterolemi, stroke, ischemisk hjärtsjukdom, nattlig hypotension, användning av tobak, systemisk ateroskleros och obstruktiv sömnapné.

Ögonläkare ska remittera patienten till syncentralen om det bedöms som en bestående synnedsättning. Synskärpan ska vara cirka 0,3 eller lägre och/eller om det finns en stor påverkan på synfälten.

Ställningstagande till behov av försäkringsmedicinsk bedömning, såsom till exempel behov av sjukskrivning, och utfärdande av aktuella intyg och utlåtanden.

Specialistmottagning för ögonsjukdomar har ansvaret för att utreda behandla och följa upp NAION. Primärvården ansvarar för kontroll och behandling av nämnda riskfaktorer.

Förslag till tidsintervall för syn-/ögonuppföljning: