Katarakt

Laboratorieprover är endast aktuellt inför operationer i generell anestesi.

OCT (Optic Coherence Tomography) av makula, ultraljud och liknande undersökningar är inte nödvändigt att genomföra rutinmässigt inför kataraktkirurgi.

• Biometri – i första hand optisk interferometri, i andra hand ultraljud.
• Vid val av formel beaktas tidigare refraktiv kirurgi.
• Kontaktlinsvila bör ha utförts i några dagar före mätning för mjuka linser, och i två veckor för hårda.

Faktorer som har visat sig påskynda utveckling av katarakt är:

I och med att dessa faktorer är möjliga att påverka kan förebyggande åtgärder vara relevanta. 

• Justering av glasögonstyrka via optiker kan göra att god synskärpa bibehålls i början av kataraktutvecklingen, som ofta medför förändringar i refraktionen särskilt i form av ökad närsynthet.
• Bländningsbesvär kan minskas med lämplig skuggande huvudbonad och dylikt.

Oxidativa processer i linsens vävnad har en påvisad roll vid utveckling av katarakt men inga studier har kunnat påvisa någon effekt av diet eller kosttillskott på sjukdomsförloppet hos människa.

För närvarande finns ingen läkemedelsbehandling som har visat sig kunna förhindra eller bromsa utveckling av katarakt hos människa.

Den enda effektiva behandlingen för katarakt är kirurgi. Den metod som idag utgör ”golden standard” och används i mer än 98 % av kataraktoperationer i Sverige är fakoemulsifiering och implantation av artificiell intraokulär lins (IOL). I komplicerade fall eller beroende på tillgänglig utrustning kan extrakapsulär kataraktextraktion (ECCE) eller intrakapsulär kataraktextraktion (ICCE) utföras, med eller utan IOL-implantation vid det primära ingreppet.

Vid defekt eller skadad linsupphängning är kataraktextraktion med vitrektomiteknik/fragmatom ett alternativ. Kataraktoperation där vissa moment utförs med stöd av femtosecondlaser (Femtosecond Laser Assisted Cataract Surgery, FLACS) har under senare år introducerats, men har inte visats ge bättre synresultat jämfört med fakoemulsifiering utförd med sedvanlig teknik.

Intrakameral injektion av antibiotika ska användas vid kataraktoperation för att förebygga postoperativ infektion. I anslutning till operationen ska medicinsk behandling ges för att dämpa postoperativ inflammation och när behov bedöms föreligga minska risk för postoperativ stegring av ögontrycket.

Efter okomplicerad kataraktkirurgi på annars friskt öga rekommenderas lokala steroider eller NSAID som inflammationsprofylax. Kombinationsbehandling bör reserveras för komplicerade fall och fall med komorbiditet som exempelvis diabetes.

Kataraktoperation utförd samma dag i båda ögonen på korrekt indikation påskyndar patientens synrehabilitering, effektiviserar vårdprocessen, innebär besparingar för sjukvård, övriga samhället och patienten, samt minskar miljö- och klimatpåverkan. Villkor till vårdgivare bör utformas så att båda operationerna ersätts fullt ut vid operation av båda ögonen samma dag.

Kataraktoperation utförd på korrekt indikation ger mycket goda förutsättningar till förhöjd livskvalitet. Ingreppet är inte kostsamt eller omfattande, och kan som regel utföras i lokalbedövning. Effekten av en kataraktoperation kan dock i vissa fall ifrågasättas med hänsyn till patientens allmäntillstånd eller förväntade återstående livstid. Iakttagna komplicerande omständigheter rörande själva katarakten liksom risker med generell anestesi när detta bedöms nödvändigt för att kunna utföra en operation bör också vägas in.

När beslut fattats att låta en synstörande katarakt kvarstå utan åtgärd bör patient/anhöriga noggrant informeras om grunden för beslutet. Som regel är palliativa åtgärder inte aktuella särskilt för katarakten utan vidtas utifrån allmäntillstånd/allmänsjukdom. Remiss till syncentral kan vara motiverad.

CJC00-99, CJD00-99, CJE00-99, CJG00-99

Använd benämningarna på de optiska konstruktionerna som exempelvis lins med ökat/förlängt skärpedjup, multifokal lins eller torisk lins. Använd inte uttryck som standardlins, premiumlins eller liknande.

Berätta kort om:

Informera om:

Majoriteten av patienterna med katarakt identifieras primärt av optiker och remitteras av optiker till ögonsjukvården. Primärvården är också en relativt vanlig remittent. Övriga medicinska specialiteter kan remittera i sällsynta fall.

För att ögonsjukvården ska kunna optimera remisshantering och prioritering behöver remiss innehålla uppgift om synskärpa (prövad med åtminstone egen glasögonkorrektion), beskrivning av subjektiva besvär och påverkan i dagliga aktiviteter samt hur lång tid besvären varat. Remitterande enheter där prövning av synskärpa och refraktion inte går att genomföra bör hänvisa patienten till optiker för remittering därifrån efter adekvat prövning av synskärpa och refraktion.

När ögonspecialist remitterar patient med diagnostiserad katarakt för operation på annan ögonsjukvårdsenhet ska remissen tillsammans med eventuella bifogade journalhandlingar dessutom innehålla:

Alla opererande kliniker ska kunna ta hand om samtliga patienter planerade för kataraktoperation i lokalbedövning. Förväntat tekniskt krävande eller komplicerad operation, funktionshinder, tidigare refraktiv kirurgi är inte anledning att remittera patienten till annan klinik. För patienter där en komplikation inträffat (som exempelvis tappad linskärna, endoftalmit) ska etablerad remissväg till klinik med bakre segmentkirurgisk verksamhet finnas.

Efter en okomplicerad kataraktoperation krävs som regel ingen sjukskrivning.

Obehandlad katarakt:

Obehandlad katarakt ger också sekundära komplikationer, omfattande men inte begränsade till kognitiv påverkan, depression och ökad fallrisk.

Peroperativa komplikationer:

Postoperativa komplikationer:

Alla opererande kliniker ska ha en fungerande rutin för handläggning av misstänkt endoftalmit, antingen med egen provtagning och behandling eller via etablerat samarbete med annan klinik. Snabb behandling ska prioriteras högre än diagnostik vid misstänkt endoftalmit.

Efter okomplicerad kataraktoperation i ögon som saknar andra komplicerande sjukdomar eller riskfaktorer finns ingen tvingande medicinsk anledning till att patienten ska återkomma till ögonsjukvården för kontroll.

Uppföljning, inklusive användning av Catquest 9SF, rekommenderas under mars månad varje år för registrering i Nationella kataraktregistret. Planering av klinisk uppföljning ska baseras på aktuellt operationsförlopp och ögats tillstånd i övrigt, exempelvis förekomst av glaukom med eller utan synnervsskada eller annan samtidig ögonsjukdom eller annat som ökar risken för avvikande postoperativt förlopp.

Opererande klinik ska följa och behandla alla egna komplikationer som exempelvis kärnbit i främre kammaren, högt postoperativt tryck, okomplicerat cystiskt makulaödem eller efterstarr. Undantag gäller för sådant som kräver remiss till specialist inom till exempel vitreoretinal kirurgi.

Alla kataraktoperationer ska rapporteras till det svenska Nationella Kataraktregistret via webbformulär.

Användning av Nationell Indikationsmodell för KataraktExtraktion (NIKE) rekommenderas, och rekommenderas starkt som beslutsstöd i samtliga fall vid synskärpa på >0,7 på det aktuella ögat. Operation kan därvid bli aktuell vid NIKE ≤3.

Deltagande i Nationella kataraktregistrets årliga uppföljningsstudie under mars månad, inklusive användning av Catquest 9SF, rekommenderas.

Toriska intraokulära linser (IOL) kan implanteras på medicinsk indikation – det vill säga att sjukvårdshuvudmannen står för kostnaden - vid en keratometrisk corneal astigmatism på ≥2,5D. (En okorrigerad astigmatism på 2,5 dioptrier medför att avståndssynskärpan försämras till cirka 0,3.) För lägre grader av astigmatism kan toriska IOL finansieras antingen helt av vårdtagaren, via ett så kallat co-payment system eller helt av sjukvårdshuvudmannen. För IOL av typen ”extended depth of focus” (EDOF), multifokala IOL och liknande gäller ingen motsvarande medicinsk indikation. Dessa kan finansieras antingen helt av vårdtagaren eller via ett så kallat co-payment system.

Vetenskaplig evidens för användning av topikala antibiotika före eller efter ingreppet är svag, under förutsättning att intrakamerala antibiotika används.

• Vid misstanke om synnedsättande katarakt behöver man ta reda på patientens bästa synskärpa med rätt glas. Det görs oftast bäst hos optiker som vid behov remitterar till ögonspecialist.
• Utredning sker hos ögonspecialist, ofta med stöd av interprofessionella team med kompetens inom omvårdnad, hantering av undersökningsutrustning och administration (specialistsjuksköterskor, undersköterskor, optiker, vårdadministratörer). Kataraktvården ska organiseras så att patienten i de allra flesta fall undersöks endast en gång innan operation. När specialist i ögonsjukdomar bedömt att operationsindikation föreligger ska opererande klinik som regel kunna planera för operation utan att upprepa redan gjorda undersökningar Det förutsätter noggranna och väl dokumenterade förundersökningar där eventuella riskfaktorer framkommer och att patienten informeras om förutsättningar och operationsrisker.
• Vid behov av uppföljning görs det normalt hos ögonspecialist alternativt annan kompetent personal (till exempel optiker, specialistsjuksköterska, undersköterska) på ögonklinik. Efter okomplicerad operation kan eventuell uppföljning begränsas till glasögonutprovning hos optiker.
• Väntetiden till kataraktoperation räknas från det att ögonspecialist fattat beslut om operation.

Efter okomplicerad kataraktoperation behövs ingen uppföljning. Adekvat information med rimlig omfattning ska ges om tänkbara tidiga och sena komplikationer, samt kontaktinformation. Vid frågor eller misstanke om komplikation får patienten själv kontakta den opererande kliniken.

Katarakt-grund-for-rekommendation.pdf

Referenserna är generella för detta kunskapsstöd. (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) (9) (10)

Nationella Kataraktregistrets årsrapport 2019–2020