M-komponent
Nationellt kliniskt kunskapsstöd
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Remiss till hematolog skickas när kriterier för SVF Myelom är uppfyllda, se primärvårdsversion SVF Myelom
M-komponent av IgM typ ses vid Mb Waldenström som är en lymfomsjukdom, se SVF lymfom för att se om M-komponenten behöver utredas
Vid högre ålder, stabil M-komponent av typ IgG och koncentration lägre än 15 g/l samt normal FLC-kvot är risken för malign omvandling så låg att uppföljning inte är nödvändig.
Om patienten har hög ålder och är multisjuk eller har demenssjukdom och tveksamhet föreligger om möjligheten att kunna genomföra en behandling, ring gärna för diskussion innan remiss skickas, se telefonkonsult.
Specialistsjukvård
Remiss till akutmottagning:
- Vid förekomst av monoklonala immunoglobuliner och P-kalcium >3,0 mmol/L och/eller P-kreatinin >200 µmol/L och/eller Hb <85 g/L. Även vid nytillkomna neurologiska bortfallssymtom eller tecken på hyperviskositetssyndrom.
Omfattning av kunskapsstödet
Denna rekommendation handlar om utredning av M-komponent (monoklonala immunoglobuliner) och uppföljning av vissa små M-komponenter.
Om hälsotillståndet
M-komponent hittas ofta vid utredning med fraktionerade proteiner (elfores, proteinprofil) vid exempelvis
- oklar inflammation eller SR-förhöjning
- oklar anemi
- oklar leverpåverkan
- oklar infektionsbenägenhet.
Definition
M-komponent är ett laboratoriefynd av monoklonala immunoglobuliner i en proteinfraktion. Monoklonala immunoglobuliner är identiska och har tillverkats av en och samma B-cellslinje. Förekomst av M-komponent säger inget om etiologi.
Vid en polyklonal ökning av ett eller flera immunglobuliner i en proteinfraktion föreligger ingen M-komponent. Vanligaste orsaken är en inflammation, infektion eller icke-hematologisk malignitet.
Förekomst
M-komponent är vanligt förekommande och ökar med stigande ålder. Prevalensen är cirka 3 % hos personer över 50 år.
Orsaker
De vanligaste tillstånden som är associerade med en M-komponent är
- monoklonal gammopati av oklar signifikans (MGUS) – ett premalignt tillstånd med viss benägenhet att övergå i myelom eller andra lymfoproliferativa sjukdomar
- myelom – malign benmärgssjukdom
- makroglobulinemi (Mb Waldenström) – lågmalignt non-Hodgkins lymfom
- plasmocytom – onormala plasmaceller som bildar en tumör i benmärg eller extramedullärt
- primär amyloidos (AL-amyloidos) – inlagring av defekta immunoglobulinkedjor.
M-komponent kan även förekomma vid malignt lymfom, solida tumörer samt kroniska inflammatoriska och infektiösa tillstånd.
Utredning
Symtom
Små M-komponenter ger sällan symtom. Eventuella symtom beror på bakomliggande orsak.
Följande symtom bör uppmärksammas:
- allmänna – feber, nattsvettningar, viktnedgång, trötthet, klåda
- smärta – skelettsmärtor, ofta i rygg, bröstkorg
- neurologi – rizopati, polyneuropati, parapares, svaghet
- miktion – oliguri eller anuri.
Anamnes
Uppmärksamma särskilt
- osteroporos – hos man eller premenopausal kvinna
- patologisk fraktur – i revben, långa rörben eller kotkompression
- täta bakteriella infektioner – särskilt i luftvägar
- blödningsbenägenhet
- hereditet för blodsjukdom.
Status
- Allmäntillstånd
- Lymfkörtelpalpation
- Bukpalpation avseende mjältstorlek
- Övrigt status utifrån symtom och anamnes
Handläggning vid utredning
M-komponent kan förekomma vid malignitet som myelom och malignt lymfom. M-komponent och minst ett av följande fynd bör därför utredas:
- symtom eller specifika anamnes- eller statusfynd
- anemi, njursvikt eller hyperkalcemi
- monoklonala lätta kedjor i urinen > 500 mg/l (Bence Jones proteinuri)
- M-komponent typ IgD eller IgE, oavsett koncentration
- M-komponent typ IgG ≥ 15 g/l
- M-komponent typ IgA eller IgM ≥ 10 g/l
- kvot av fria lätta kedjor (FLC-kvot) < 0,26 eller > 1,65.
Bedöm om kriterier för skyndsam utredning av myelom eller malignt lymfom föreligger och handlägg därefter (enligt separata rekommendationer).
Remittera övriga till specialiserad vård för fortsatt utredning.
Vid en liten M-komponent utan något av dessa fynd krävs ingen ytterligare utredning. Patienten bör följas med laboratorieprover efter 3–6 månader och därefter regelbundet.
Provtagningar
Laboratorieprover
Prover som bör följas vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom är
- Hb, trombocyter, leukocyter, kreatinin (eGFR), kalcium
- fraktionerade proteiner i serum
- fraktionerade proteiner i urin eller S-FLC (om fynd påvisats initialt).
Behandling
Handläggning vid behandling
Vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom bör patienten informeras om att
- tillståndet är godartat
- provtagning rekommenderas regelbundet eftersom en liten risk för tumörutveckling finns
- kontakt med vården rekommenderas vid nytillkomna symtom, särskilt onormal trötthet, viktminskning eller skelettsmärtor.
Uppföljning
Patient med liten M-komponent bör kontrolleras årligen eller utifrån individuellt behov. Kontrollera
- symtom och klinisk bild
- laboratorieprover
- ställningstagande till fortsatt uppföljning och eventuell indikation för vidare utredning.
Vid högre ålder, stabil M-komponent av typ IgG och koncentration lägre än 15 g/l samt normal FLC-kvot är risken för malign omvandling så låg att uppföljning inte är nödvändig.
Komplikationer
Följande fynd ger en ökad risk för malign omvandling av M-komponent:
- högre koncentration av M-komponent
- M-komponent av typ IgA eller IgM
- patologisk FLC-kvot
- vissa fynd vid benmärgsprov (hög andel abnorma plasmaceller eller aneuploidi).
Relaterad information
Om innehållet
Regionalt innehåll
Godkänt:
2022-11-04
Senast uppdaterad